 |
| Quite a climb. But worth it! |
Monster is enjoying himself too. While he doesn't appreciate the surroundings as familiar and comfortable (quite the opposite, he doesn't like being away from home), he does appreciate the freedom. I know the people here (I'm related to most of them), I know their dogs (I don't think I'm related to them), and I know their routines. I know where to go to be alone (pretty much everywhere, there is no shortage of "alone" here), and can let Monster off leash daily.
 |
| Hey, I'm not off leash! You're just not holding on! |
Within sight of a village I just let the leash drag, but once we're a couple of minutes away I take it off completely and let him run.
 |
| Hey, are you coming or what? It's not that steep! |
He does range out from me a little, but he keeps track of me and checks in regularly. He never goes out of sight. Deliberately...
Sometimes if he's found an interesting scent or heard some strange noise he'll lose focus and forget about me. That's when I turn back the way we came, or just step behind a rock or tree. A few seconds later:
 |
| MOMMMMMYYY!?!?!?! |
He'll come racing back, looking frantically left and right trying to find me as he's running (we've done this before so he knows I might be hiding off to the side and he'll run right past unless he's careful), and nearly bowls me over once he spots me. After one of these little reminders he makes sure to be more attentive.
I really love being here, I miss the forest like nothing else when I'm not here. Monster is beginning to appreciate it more each day. There's lots to see.
 |
| Mom! I made a billion new friends! |
The mosquitoes - and the awful black flies - are a problem, Monster doesn't have the tolerance for them that the locals do and gets huge red bites all over. But I think it's starting to get better by now...
Mosquitoes aren't the biggest problem though. Snakes are very common here, although so far I've only almost stepped on one - that I know of. They're not necessarily very dangerous, as dogs react differently to the poison, but they can be lethal. My biggest concern is the bears, however. Before I didn't really worry about them very much. You pay attention, and make sure to make a bit of noise as you're walking (not a problem for me, I'm naturally gifted in the "making noise" department, stumbling and tripping all over the place), and that usually does it. Most bears stay well away from people if given the choice, and even bears who don't run off are just a little curious. But with Monster... What would he actually do if we happened upon a bear? I have a sneaking suspicion, so I make sure to talk, laugh, and generally make a fool of myself nonstop as soon as we step outside the village. Just in case.
 |
| Nah, come on! If they live here they must be nice... |
It really is lovely here, though. No way we're not going into the forests.
 |
| Hey, check it out, the ground here is like a giant cushion! |
 |
| I swear, Mom, I didn't do anything! I just sneezed... |
 |
| Oooooh... I thought trees generally had more ground to hold on to... |
 |
| Hey, that's where we live, right?! |
 |
| Come on, let's go back down again, I'm thirsty. |
 |
| Huh... Even the flat roads are different here... |
Monster doesn't play though. Perhaps if he did he'd feel more at home too!
Now my stolen internet access ran out several minutes ago, gotta go! Don't know when we can drop by again, but I'll try to update when I can.
Hej. Hittade hit från alltomhundar. Jag har min 9 rottie som är ilsken. Hämtade henne när hon var 8 veckor, då var hon i vassen matilsken. Högg runtomkring sig vid matskålen. Enligt vetten medfödd ilska (hon vill slåss med andra hundar, hatar bilar osv) ingen hjälp av kastrering (hon är tik). Har tränat och försökt förstå mig på henne... men är tvungen att ha munkorg på henne där jag vet att det kan bli hundmöten för annars hugger hon mig. Visst känns det bedrövligt och att man alltid får vara 100 steg före.
ReplyDeleteUsch, det låter jättejobbigt! Jag försöker se det från den ljusa sidan, man lär sig ju så väldigt mycket mer från en svår hund än en enkel... Men vissa dagar är det väldigt svårt att se den ljusa sidan i allt mörker! ;-)
DeleteÄr din rottis 9 månader eller 9 år? Vad har du provat för olika träningsmetoder? Jag rekommenderar verkligen att prova BAT om du inte gjort det, även om Monster fortfarande har en hel del problem så har det verkligen hjälpt - och fortsätter att hjälpa - och inte bara i de saker man tränar (i vårt fall möten med människor och hundar) utan även i att Monster blivit allmänt lugnare och fått större självförtroende i vardagen, i situationer som inte alls har med BATtandet att göra. Hoppas det ljusnar för er!
Det här är min 9. rottweiler. Hon fyller 3 år i september. Var en gång i tiden aktiv både i utställningsringen som tävlingar. Uttrycket "mycket motor" passar in och det uttrycket hatar jag. Jag hade en flicka som tränade henne och hon fick vara med i flickans flock med 4 andra hundar efter ett tag. Men jag får börja från 0 varje dag. Hon är en hård hund vad jag kan se - själv tycker jag inte om att knycka o rycka i kopplet.
ReplyDeleteFörsökte även med "knäpparen" (vad heter den - har tappat namnet) samt har belönat henne med godis. Men verkar som hon tror att det är en godisvandring (då går hon väldigt fint) men om jag går utan godispåsen då är hon ilsken igen mot andra hundar. Ibland har hon lugnare perioder men sedan börjar hon jaga även folk och bilar. Jag har till all lycka möjlighet att träna henne på en övergiven fotbollsplan invid en väg och där ser hon lagom folk, bilar och andra hundar på avstånd. Sedan måste jag ju säga att här finns en massa ilskna småhundar som skäller, visar tänderna och rusar fram i sina rullkoppel.
Jag håller med, jag tror folk med små hundar har mindre press på sig att göra något åt eventuella problem medan vi med större vovvar inte kan ignorera saker. Det blir givetvis svårare för våra hundar om andra hundar skäller och hotar också...
DeleteJag har haft störst framgång med BAT (länk upptill i bloggen), det kan jag verkligen rekommendera. Vi är ju långt ifrån i hamn än, men det går framåt och det gör ju att man orkar fortsätta kämpa. Vi skvallertränade innan (som jag fattar det som att du provat också? och "klicker" tror jag är ordet du letar efter ;-) ), men BAT funkar klart bäst för oss. Men det viktigaste verktyget är nog ändå tålamod och envishet.
Jag tänker inte lika mycket längre på att Monster ska bli helt perfekt, "normal", som jag gjorde i början - inte så många planer på kurser och tävlingar längre. Istället fokuserar jag på att han ska bli liiite bättre... Och blir han det så är det bara att sikta vidare, ett snäpp bättre ändå. Men siktar jag för högt så blir jag bara så besviken när vi får ett bakslag, eller när jag tänker på hur långt det är kvar.
Det där med att saker bara funkar om hunden vet att du har godis med tror jag är ett vanligt problem. Det är lite finesser i det där med hur man belönar som inte alltid är det lättaste. Kolla in Kikopups kanal på youtube, har bestämt för mig hon tar upp det i ett avsnitt (tror det var ett ur koppelpromenadserien), vad man ska göra om hunden bara gör rätt om man belönar.
Ja, skvallerträning provade jag - gick inte bra. Vickan är väldigt snabb i huvudet, kan öppna dörrar, både ut- och ingående. fäller up toalettlocket om hon inte får dricka färskt vatten från duschkranen, vet var matsäcken är och öppnar denn hopp<ar ut genom fönstret så nu har jag
ReplyDeletekompostgaller där.
Nu är det lugnare här när sommargästerna har åkt. Hon kan springa på några ängar och härja fritt. Jag har kapat av en spårlina som hon har så att hon känner att hon är ändå under uppsikt.
Det som är jobbigast med henne är att hon "tänder fort" man får vara 100 steg före.. så stora krav har jag inte, tycker att det vore bra att kunna röra sig i samhället med henne utan att hon ilsknar till.
..
Det med att belöna hundar med godis var helt nytt för mig när vi började med rottisar igen 2003. pÅ 60 - 80 talet då klappade man inte ens hunden eller berömde dem ord.
Ja - inte vet jag vad som är bäst - det tog längre tid att lära dem men sedan satt det i.
Skvallerträning tycker jag är väldigt bra i teorin, men jag har svårt för praktiken - jag är nog långsam skulle jag tro. Men jag tror att det verkligen är effektivt bara man får till det.
DeleteEn intelligent hund är ju en hund med stor potential också, och en som går att forma bara man hittar rätta verktygen. Men jag har undrat över åren - redan innan jag fick Monster - om det inte är så att det är många av de riktigt smarta hundarna som får beteendeproblem... Kanske är världen för jobbig om de förstår för mycket? ;-)
Men det hänger ju också ihop med det här om att tända fort, kvicktänkta hundar är svåra att hinna med innan det är för sent och de redan börjat reagera. Jämfört med Monster är jag en ren sengångare!
Jag hade också svårt att ställa om till "nymodigheterna", jag har ju gått på brukshundklubben förr i tiden och fått lära mig alfarullningar och absolut underlägsenhet och hunden ska lyda "för att jag säger så!". Det var svårt för mig att börja tänka tvärt om, men jag tycker en helt ny värld har öppnat sig nu med helt nya möjligheter till samarbete med hunden istället för den separation det ändå innebar att vara "den som gav order". Jag gillar också att Monster lär mig nya saker hela tiden och jag måste tänka till på ett annat vis än förr, och försöka se saker från hans synvinkel.
Jag tänker på tidigare hundar med skam och vemod - tänk vad det kunnat bli av dem om jag vetat bättre...